Julstjärnan är på sin rätta plats och grannarna kan avundsjukt förundras över vart jag inhandlade den. Lukten av varm glögg har satt sig i tapeterna och julbaket står klart i kylen. Stora vita bomulltussar når den redan vita bädden som lagt sig på det, under sommartid, väldoftande gräset. Kattens tassavtryck och det röda stänket avslöjar att fågelns liv tog slut ganska abrupt.

Juletider är mysigt, lite ledsamt. Det är kallt och man fryser hela tiden. Tro mig, det finns en anledning till att jag nu borstar mina tänder lite längre på kvällen. Att låta honom gå och bädda ner sig i den kalla sängen före mig. Jag smyger in i rummet, kryper ner tätt, tätt och och vi alla vet vad som inträffar då kyla möter värme. Det utbryter blixtrar och dunder, vackert och omvirvlande.

Snötäcket har blivit tjockare under natten och jag vaknar till liv igen av ett "Hej...". Hör jag vad han säger? Frukosten, lussebullar och julmust, förtärs i sängen framför ett dåligt serieavsnitt.

Julmusten spills ut och datorn ramlar ner på golvet. Sönder, men det gör inget.

Sedan lyssnar jag på mitt hjärta som börjar slå normalt igen.

Dags att åka pulka.