och nu tänker ni: va?
och det gör jag med... ändå förstår jag mer nu är för en timme sedan.
i litteraturen som jag just nu läser så hittade jag en dikt:
På vår biologilärare öste vi all vår rädsla,
all vår skräck,
och allt vårt skolhat.
Biologiläraren var svag.
På hans lektioner blev vi plötsligt starka,
rusiga av hämndbegär.
Vi pinade honom,
plågade honom,
torterade honom.
Så som vi lärt av egna erfarenheter.
En dag orkade han inte längre med,
att bära våra bördor.
Det sas att han hängde sig.
En måndagsmorgon strax föra åtta.
den är fruktansvärd. det var bara det jag ville säga.
gör en fin dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar