årets första riktiga sommardag.

jag vaknade av att väckarklockan ringde, utvilad efter många, alldeles för många (men väl behövliga) timmars sömn. ibland blir man bara... utmattad? kroppen orkar liksom inte mer, den säger ifrån. det gjorde den igår. i alla fall... morgonstund fick guld i mun och jag begav mig till jobbet. jag startade med en kopp kaffe och ett äpple. äpplet smakade bättre än det brukar göra och kaffet smakade... kaffe, för en gång skull. tiden på jobbet gick fort och jag slutade lite tidigare än vanligt. jag kom hem och kokade kaffe och gjorde mig en macka. balkongdörren stod på glänt och jag gick ut och satte mig där i bara linnet. solen värmde. i bakgrunden hördes snow patrol. elin ringde och ville komma och prata. och vi pratade, om allt och om alla. om kärlek och om kärlek och om... kärlek. om kärlek bara kunde vara lätt? efter ett litet tag blev det dags för mig att bege mig till tågarp. med cykeln. och vilken cykeltur det blev. musiken som spelades var fåglarnas kvitter. rapsfälten har aldrig förr varit så gula som dem var idag och himlen har aldrig förr varit så blå. en hare hade följe med mig i säkert 500m. inte rädd, utan nyfiken. en liten fågel tog över efter haren och flög med mig ytterligare 500m. utsikten från rönneberga backar var fantastisk och jag stannade och tog några foton. foton på rapsfälten och på grönskan däromkring. vackra bilder från årets första riktiga sommardag i skåne.
dagen då min gammelfarmor dog. vila i frid "Farmor Signe".