MUSE och kräksjuk.

PÅ VÄG TILL STAPLE ARENA/CENTER!

I VÄNTAN PÅ MUSE...

MÄKTIGT!

POOLPARTAJ!

denna semsestern hade nog inte kunnat sluta på ett bättre, eller sämre sätt. igår hade vi goodbye/poolparty. det var himla kul! efter några drinkar och en massa sol och bad så bestämde vi oss för att gå på konsert i downtown, på staple arena (har för mig att den heter så!). där skulle MUSE ha konsert och jävlar i havet vilken konsert det var! arenan är svinstor, inomhus och den tar in 35000 människor. mäktigt! vi köpte biljetterna på plats så vi fick inte superplatser... vi satt typ lite, lite, snett bakom/sidan om scenen. men vi såg jättebra ändå! på hemvägen började jag må illa och fick en fruktansvärd huvudvärk. och nu är jag kräksjuk. och jag ska åka hem inatt. jag hoppas, hoppas, hoppas att det går över innan jag hoppar på planet som ska ta mig tillbaka till sverige. tack till alla som tillbringade dagen vid poolen och tack till anna, hampus och björn (som för övrigt somnade till under spelningen. trött kille, hö hö hö.) för en fin kväll.

over and out.

känns det okej för er alla om jag gå ner till poolen och svettas lite?

här är så varmt! jag älskar värme, men till och med detta är lite för varmt för mig.

jag klarar att ligga och sola i 5 minuter, sedan måste jag hoppa i plurret.

anna är något som kallas "fruktansvärt bakis" eller "fortfarande full". jag gick nyss upp för att kolla till henne, och ja, hon lever än. tur är väl det! hon är en person som gör allt sånt som inte jag skulle (våga) göra. en tuff brud i lyxförpackning.

(och med lyxförpackning menar jag en pyjamas som är ut-och-in-och-bak-och-fram.)

CRAVINGS!

jag har hittat mitt nya favoritgodis. det är inte bra alls...

ytterligare en faktor till varför jag bör åka hem inom det snaraste.

det är tur att jag snart lämnar USA och Los Angeles. jag tror att jag har fått shopoholic. en väska där, fyra par skor här, "den blir fin på honom", "den behöver mamma", "pappa måste lukta gott", "de blir fina till vintern", osv, osv. det tar liksom aldrig slut. och jag gillar det. jag älskar min nya micheal kors-väska. den får följa med mig ner i graven. annars var det inte värt det...

jag har tre dagar kvar här. lördag, söndag och måndag. på tisdagmorgon åker jag hem... tiden har gått så fruktansvärt fort nu när man tänker efter, samtidigt så har jag nog aldrig haft sådan hemlängtan tidigare. snart är jag på hemmaplan igen!

grannens hund är så himla jobbig. den bara skäller och skäller hela tiden och jag funderar på att lägga råttgift i en köttbulle och kasta över den till hunden... bara så att dem somnar ett litet tag, för jag behöver arbetsro för tillfället. jag måste skriva ett CV. sen imorgon får den gärna vara pigg och frisk igen.

igår hittade jag larver i vår lägenhet, i köket. äckelkänslor på hög nivå. kvinnor kan också vara svinga, dock omedvetandes...

over and out.

Du är bäst Erica som kommenterar, för då blir jag glad!

carcrasched.

jo, men visst. ni läste rätt. c a r c r a s c h e d. sen om det ordet finns på riktigt eller om jag precis kom på det, det behöver vi inte fundera på. ni förstår väl min poäng med det hela? idag blev jag påkörd av en bil. mitt i en korsning i los angeles. min hand och mitt ben blev illa tilltygade. tilltygade på ett sätt som ingen människa vill kännas vid då man ska åka till det flådigaste shopppingcentret i LA. tvätta bilen kvinna!!!
jag och anna var på väg över vägen , vi hade grönt ljus och trodde att det var fritt fram. här i usa så får bilarna göra en högersväng om det inte finns några gående i närheten. det missade nog kvinnan i den skitiga bilen. anna gick först och kvinnan var på väg att demolera även henne, men smidig som anna är så hoppade hon undan. efter anna kommer jag, inte lika smidig, och kvinnan i den skitiga bilen börjar fantamej köra. hon kör på mig och jag dunkar min hand på hennes motorhuv. då stannar hon och skriker "im so so sorry. i didn't see you...". sen jävlar körde hon fort därifrån. rädd för att bli stämd av den ilskna svenska kvinnan (och då menar jag anna). iallafall... det var bara till att torka bort smutsen på handen och på byxorna och sedan sätta sig på bussen. vi shoppade underkläder och läppstift och att vi sedan gick vilse på vägen hem är en historia för sig. den tar vi en annan gång.
over and out.

sömntutan anna.

anna är en person som kan sova hur mycket som helst, ja, till och med mer än mig. jag har hunnit kolla på ytterligare avsnitt av hollywood-fruarna, jag har tittat på filippa bark och jag har städat, diskat och plockat undan. jag till och med, hör och häpna, rensat avlopp. jajamensan! det är riktigt vidrigt, för jag vet att skiten inte kommer ifrån mig... vi hade stopp i alla våra tre vaskar och jag rengjorde två av dem. det tredje avloppet ser inte ut som hemma i sverige så det vågar jag mig inte på. det blir ett uppdrag för hyresvärden, om här nu finns någon. inte mitt problem dock!

nu har anna vaknat och vi ska bege oss till beverly center för shopping, igen. och jag gillar det. ZARA, here I come. ska försöka hitta en pälsväst! over and out.

ett foto på vad som gömde/gömmer sig i vasken:

när man befinner sig i Hollywood...

... så måste man ju bara ta sig tid att titta på dem nya avsnitten av "svenska hollywoodfruar". alltså jag tuppar nästan av. jag har suttit här och skrattat för mig själv i tre timmar nu och anna måtte tro att jag är dum på riktigt. jag har suttit och tittat på datorn med hörlurar så hon vet ju inte vad jag har skrattat åt! maria montizami med hennes läppstift och toffsar. jag blev till och med rörd när hennes (marias) mamma började gråta för att hon blev så fin i håret när hon fått en make-over.

totalt ointressant, mycket möjligt.

men jag lärde mig en sak under programmets gång och jag vill nu dela med mig av den:

kasta inte blommor som är lite vissna. man kan knippsa av blomman från stjälken och sedan lägga den i toalettstolen när man ska ha gäster. då får den första gästen sig en liten trevlig överraskning när denna skall fäller upp toalettsisten. och hur ofta får man trevliga överraskningar när man infinner sig i det illaluktande rummet?

det var allt för mig denna måndagskväll. jag åker hem om en vecka.
over and out.

till en vän. (jag tror att om du tänker efter så vet du nog vem du är.)

samtal med PV.

L: tjo och tjim. hur är läget? vad gör du? hur mår hemmet? blommorna? bla bla bla...
R: tjo och tjim. det är bra, själv? allt går bra. bla bla bla...
R: har du nyss duschat?
L: nää...?
R: du är ju blöt i håret?
L: det kallas skitigt hår... fett och skitigt.
(och då försökte jag ändå fixa frillan med saltvatten-spray innan skype sattes igång!)

dags att ta en dusch!?

dooney & bourke

denna väskan köpte jag idag när vi var på marknad. den är vintage och den har tidigare tillhört en rökare. den har några skråmor och jag tror att den skulle må bra av att få komma till en skräddare. men den har en historia bakom sig. en historia som jag aldrig kommer att få ta del av. djupt.

jamie foxx and nigel barker.

ser ni jamie foxx i dimman? inte?

-inte jag heller, men han finns där någonstans. tro mig.

han överraskade med ett litet uppträdande med 5 låtar igår kväll på klubben the colony.

"through the wiiiindooooow!"

för övrigt var det en galen kväll som spenderades med många svenska människor.

det var kul. och det var all in.

den här mannen har etsat sig fast på allas våran näthinna.

nigel barker, den mannen alltså.

han signerade böcker i bokaffären på the grove tidigare idag.

vi smög in för att fotografera honom...

vi kom lite för sent, han hade redan påbörjat sitt tal.

och jag kan nu, kära vänner, skryta med att jag har haft ögonkontakt med den mannen.

over and out.

flaskan är tom och svenska kyrkan har inte öppet.

vinflaskorna är tomma. finkläderna är på. anna är brunett och vi skulle ut och dansa häcken av oss, men bestämde oss för att gå och rösta istället. att gå och rösta i finkläder och ja, vi är faktiskt lite på lyset. tror ni att svenska kyrkan har öppet idag? icke, sa nicke. anna har ringt till människor i sverige som har ringt tilllbaka och dittan och dattan. men icke. vi har diskuterat politik och jag tror att vi båda hade något vettigt att säga. man måste lyssna och lära. berätta sina åsikter, men kankse också våga ändra dem efter att man hört någon annans. nåja... vad vet jag en lördagskväll i LA? det jag vet är att om vi inte kan lösa situationen med vår plikt att rösta (för jag tycker verkligen att man ska rösta om man har rösträtt), så gör det mig ingenting. detta är den andra gången jag ska/skulle ha röstat. och jag är kluven. hade jag varit i sverige hade jag haft koll på läget, jag hade suttit och lyssnat på debatterna och jag hade varit mer insatt än vad jag är nu... jag hade vetat vad jag skulle ha röstat. men nu vet jag inte, därför återgår jag till vinet. hejsvej.

alltså jag har bara 9 hela dagar kvar här i Los Angeles.

snart är jag tillbaka hos nära och kära.

blonde goes brownie.

anna har fått fete-fnatt. hon spontanköpte brun hårfärg och just nu står hon i duschen för att skölja ur färgen. den kvinnan alltså! men det var inte det jag ville berätta, utan något helt annat.

BRUNO MARS! VILKEN KILLE! VILKA LÅTAR! OCH GISSA OM JAG SÅG HONOM IGÅR PÅ THE GROOVE?!

gårdagen spenderades ute vid poolen, fram tills på eftermiddagen. då väntades det en powernap på två timmar. härligt! efter det så hade anna blivit ännu tröttare och begav mig, ensam, ut i stoooora LA. jag letade upp en taxi och bad denna att köra mig till the groove där jag skulle möte upp lina och hennes vänner. underbara människor! jag kom lite tidigare och stod och tittade på konserten i min ensamhet. ensam är stark, hallelujha! dem kom efter ca 3 min och vi fick höra favoritlåten: "beautiful girls, all over the world...". efteråt käkade vi på ett thaiställe och efterrätten köpte vi på cheesecake factory. vi satte oss på en uteservering med livemusik i bakgrunden. i pausen så kom den ena snubben fram till och började snacka svensk historia. kul gubbe! när dem spelat några låtar så sa han att alla skulle ge hans vänner "the swedish girls" en stor applåd. varför vet jag inte. iallafall... det slutade med att dem svenska tjejerna stod som värsta groupisarna framför scenen och sjöng/spelade med. (lina fick ett instrument i handen som hon skramlade med). well... den största biten av kakan fick följa med hem till lägenheten och den är nu uppäten. (jag säger det än en gång... jag kommer inte att komma innanför dörren till lägenheten. får be robin byta ut den till en storlek större.) det var en riktigt härlig kväll igår! jag överlevde ensamheten i LA och nu ska jag käka upp min Ben and Jerry's-glass.

tv-stjärna!

idag vaknade vi kl 10.30, för er som är intresserade av det. idag var det dags för att sitta i publiken för inspelningen av "let's make a deal". ett stort amerikanst underhållningsprogram. det var dags att ta på finkläderna och sminka upp sig till tänderna. idag skulle jag kunna bli en stor stjärna!!! george kom för att hämta upp oss och vi begav oss till stället. världens längsta kö... med 100-tals utklädda människor. vi snackar transvestiter, indianer, elvis, ankor, allmänt fula människor och allmänt snygga människor. min anledning för att få komma in, o-utklädd, var att jag i normala fall är punkare... dem gick på det. vi gick igenom världens process; vi skulle svara på frågor, visa legitimation, bli intervjuade, fotograferas, stå och vänta i timmar för att sedan komma in och se andra människor vinna bilar, pengar, resor, motorcyklar, you name it. vi vann inte ett skit. vi hejjade på och skrek (vi var tvugna till det!) och sedan körde vi hem. george släppte av oss nere på walk of fame och jag shoppade en present och en klänning till mig. hoppas att någon tar itu med 2010års nyårsfest, för nu har jag en klänning! (om ingen fixar så fixar jag en själv!) iallafall, den 19 januari 2011 så kommer jag att synas i amerikansk TV!

från det ena till det tredje. jag och min rumskamrat bestämde oss för att bjuda grannarna på mat. pommes, kyckling, bernasiesås, sallad och frukt till efterrätt. vi ringde till dem för att förvarna. "kom om en timme!". vi påbörjade matlagningen och efter 5 minuter började brandvarnaren att tjuta. ugnafan! vi fick turas om att stå med en tavla och fläkta framför varnaren. kramp! kycklingen kastades in i micron (vi köpte färdiglagade bröstfileér) och vi hackade salladen. såsen tillagade anna. den blev för varm och det blev en stor hård klump av det... men med lite mjölk i så blev den bra! maten blev klar... men något fattades. GÄSTERNA! danijel hade inte kommit från jobbet och geroge hade missuppfattat allt, så jag och anna käkade själv. gott var det! sedan kom dem två, käkade upp resterna och vi har nyss avslutat våran samtal om paranormal activity, kärlek, mardrömmar, giftemål och las vegas. en fin dag!

DISNEYLAND. AND I LOVE IT!

som dem flesta säkert redan vet så åkte vi på ytterligare en utflykt idag, den varade i hela 10 timmar och jag är just nu slut som artist. det är ganska påfrestande och springa och leka som ett barn i så många timmar. det är precis lika påfrestande att som 23 år gammal springa och hoppas på att få en kram av muss pigg, men att sedan komma till insikt att det är den yngre generationen han vill krama. och tydligen så tillhör inte jag den längre... en ren besvikelse, med andra ord. men nog om det. JAG ÄLSKAR DISNEYLAND! alla små söta hus, alla roliga karuseller (som igentligen är för barn), alla souvenirshoppar, allt spunnet socker och alla härliga människor, jag älskar det! det kändes inte som att vi var där i 10h, tiden gick sååå fort! sen så var där precis lagom mycket folk också. lagom enligt mig.

skunk.

förmiddagen tillbringades vid poolen. idag har det varit över 40 grader. härligt! sedan gick jag, anna och george till sephora där det inhandlades nytt lager av i.d-smink. vi käkade på baja fresh och till efterrätt blev det yoghurt från cantaloop. george gick för att hämta bilen och sedan körde vi för att hämta upp marija (som i sin tur är en jävel på att måla och rita!). utflykt på G!!!

vi körde mot holltwood-skylten, dock var det inte denna som var vårt mål, utan griffith park. ett observatorium som ligger uppe i bergen med utsikt över heeeeeela LA. där var så, så fint! vår tanke var att hinna dit innan solnedgången, men det sket sig. det var vacker iallafall! här kommer några foton:

skunk var det ja... på väg upp till griffith park så började det helt plötsligt lukta APRÖV i bilen (ber om ursäkt för det uttrycket, men det var den närmaste liknelse jag kunde komma på. nu har jag i och för sig aldrig lukat på en apröv, men jag hoppas att ni förstår mitt tankesätt!). då berättar george att det är skunkdoft. mums. tänk så hade vi varit vandrande människor i just det det ögonblicket, på just den platsen. ibland har man tur!

och på tal om otrevliga odörer så sitter just nu grannarna och småfestar nere vid poolen. och eftersom vi har vår balkong precis där så slinker det in en och annan doft här. nyss slank det in en doft som var en ganska söt... illaluktande, men söt. och jag börjar känns mig lite smålurig/lustig. jag tror att det är hasch.

nu ska vi hoppa i säng... för imorgon väntar DISNEYLAND!

over and out.

fönstershopping á la grande.

dagen påbörjades med ett tidigt telefonsamtal. jag älskar skype!
vi sov ganska länge, idag också. det får man göra när man är på semester.
george ringde och frågade om vi ville följa med till rodeo drive som är hollywoodfruarnas ullared. här får man fönstershoppa till 1000 om man inte har en pappa som har mycket pengar. vi snackar gucci, chanel, louis vuitton, herve leger , fendi, dior, escada, oscar de la renta, roberto cavalli, versace, hermes, osv. ni förstår poängen va? jag har varit inne i dessa affärer i mina sledna h&m-kläder. jag har pillat på varenda liten pinal, prövat skor och stått och tittat på mig själv med äkta kalvskinn runt axeln. väskorna är inte att leka med, det måste människor hålla med om, men kläderna osv. dem kan jag faktiskt skippa. jag betalar inte 20 000:- för en skinnväst. men det är ju bara jag. jag tog några bilder under "shopping"-turen och rodeo drive är precis så fint som det låter. r-o-d-e-o - d-r-i-v-e.

känner ni igen känslan?

gör ni det? känslan av att man vaknar med ett ryck. kinderna är blöta och hjärtat är brustet. man vänder på sig och funderar på vad som gick fel och varför han gjorde som han gjorde. gjorde jag fel? eller blir detta hans misstag som han senare kommer att ångra? underläppen darrar och klumpen i halsen infinner sig fortfarande. jag kan inte svälja. jag kan inte riktigt tänka. vad hände? varför ligger jag här när jag precis stod i köket. och hans vänner, vart tog de vägen? och den onda grannen? människorna som jag inte känner, dem som skrattade åt mig? "detta är tredje gången på två månader. det är inte värt att kämpa för..." han är röd på kinderna, rouge? han sminkar väl inte sig, eller gör han? och den svarta skinnjackan, fyfan vad fin du är. och lägenheten var ju min, men ändå inte... det var någon annans inredning. sen... SEN börjar hjärnan komma ikapp med verkligheten och man inser att "det var bara en dröm". DET VAR BARA EN DRÖM! det var dem 10 längsta sekunderna i mitt liv. han är bara ett samtal bort. fingrarna är än inte överens med hjärnan och jag slår fel nummer tre gånger. bara ett samtal bort.

ja, jag somnade om igen och påbörjade en fin dröm... fortsättningen hoppas jag få se mer av. förhoppningsvis inatt.

"vi tar taxin istället för limon..."

jag måste bara berätta om en rolig händelse som inträffade när jag och anna var i san fransisco...

vi hade precis varit och besökt ön alcatraz, sprungit runder inne på fängelset med hörlurar och haft en jävligt trevlig stund på ön där den värsta fången, maffiakungen "scarface" tillbringade några år av sitt liv. fråga mig inte vad han gjorde för det har jag än så länge ingen aning om! (ska google google direkt efter att jag skrivit detta inlägg!) wellwell... båten tog oss tillbaka på fastlandet och vi gick för att leta efter en taxi.
"linda... jag tycker att vi ska åka en vanlig taxi istället för vår limo till vårt hotell."
"okej!", svarade jag med ett leende på läpparna. den människan är sjuk i huvudet (ironi).
vi fortsatta att gå och ropade på taxi efter taxi. ingen stannade. plötsligt så smyger sig en gubbe fram, tyst som en mus, iklädd frack och stilig som en... gubbe i frack.
"ladies... are you looking for a cab? what do you say about me driving you to your hotel? i have a limo, it's over there!" säger denna mystiska människa och jag och anna tittar förvånat på varandra.
"yes, please!" säger vi i kör.
vi hoppar in i denna vita, fantastiskt gamla limousin och färden tar oss genom stan, mot vårt hotell.
"where can i drop you off?"
"it's near by hilton..."
"pardon, did you say hilton?" säger gubben.
"yes, i did..." säger jag.
limon stannar utanför hotell hilton och jag och anna hoppar av. en resa genom nattens san fransisco i limousin inträffar inte varje natt. vi tittar på varandra, skrattar lite grann och fortsätter gatan ner till våra bedbugs på hotell super 8.

over and out.

jag har brytit både nacke, armar och ben. men blir inte oroliga, jag lever!
godnatt everybody, everyone.

lite galen i las vegas. galnare än såhär kommer jag nog inte att bli...

danijels pose. han är seriös, inte jag!

alltså jag älskar denna staden. den är allt som inte lilla tågarp är. det går liksom inte att jämföra! (ironi). idag har vi spenderat dagen vid det gigantiska pool-området som finns här på hotellet. vi har simmat emot strömmar och badat i vågor. kul! vi upptäckte också att man kunde få värsta buffén här på hotellet... vilket resulterade i att alla fick magknip. jag har nog aldrig ätit så mycket i hela mitt liv. äckligt. efter det var jag tvungen att ta en powernap eftersom jag hade en liten släng av hangover, som dem så tjusigt kallar det här i usa. passande när man befinner sig i las vegas... iallafall, fit for fight så begav vi ner till stället där man spenderar mycket pengar i tron att man ska få det dubbla tillbaka... -ICKE, KAN NÅGON JÄVEL GE MIG TUR I SPEL!!!? (men vad är det dem säger? tur i kärlek, otur i spel? om det ska vara så, så väljer jag hellre det förstnämnda.) efter det så gick vi ut för att dansa och ha roligt och det blev en lyckad kväll. vi hamnade uppe på en terass med utsikt över gågatan. det var faktiskt coolt. på hemvägen gick vi in på ett hotell som heter ceasar's palace för att spendera dagens sista dollar, ingen tur för någon av oss. detta hotellet är heeeeelt fantastiskt och tydligen är det på detta hotell som dem spelade in filmen hangover. när vi skulle lämna stället så gick vi vilse, kom ut på baksidan vid poolområdet (jättevackert!) och sedan kom en security-kille som följde oss ut.

imorgon ska vi försöka smyga oss in på samma ställe igen för att sola och bada där istället.

over and out.

LAS VEGAS, BABY!

här ser ni utsikten från vårt hotell.

på väg till hotellet!

detta blir en kort uppdatering för nu ska jag ner och vinna pengar. vi har nyss anlänt till las vegas... detta kan blir tre riktigt bra dagar!

just det ja... jag har ju fått lite problem. mitt konto är tomt och min internet-dosa har slutat fungera.

over and out.

san fransisco sightseeing - ÖVERMISSLYCKAD!

här kommer två foton från vår sightseeing tour genom san fransisco. titta och njut.

utsikten från twin peaks.

golden gate bridge.

det var en fin dag, men jag tyckte nog att det var lite för dimmigt.

och jag vet fortfarande inte vad twin peaks är.

"klockan är 00.00... jag såg det igår också!" säger jag
"timman som inte fanns..." svarar anna
"huh?" (jag)
"ja, timman som inte finns..." (anna)
"men jag ser den ju framför mig... 00.00..." säger jag.
"ja... vi tar det imorgon. godnatt."

en väldigt djup konversation mellan mig och anna, berusade och glada över att kvällen äntligen är slut.

godnatt och over and out.

ps. här i usa är läskmuggarna lika stora som ett människoansikte. ds.

morgonstund är lika med kaffestund. iallafall för kvinnorna i familjen roos. det är sammalika när man befinner sig utomlands. hemma i sverige så sätter mamma på kaffet, det första hon gör när hon slår upp dem blå (eller gröna?). hon är som djävulen själv innan den första klunken av morgonkaffet har runnit nerför hennes "natta-torra" strupe.

själv så hoppade jag (och anna) i kläderna och begav mig till starbucks som ligger precis runt hörnet. "I would like to have a vanilla latte and a bagel with cremé cheese, please." inne på starbucks var det lungt, nästan som att det fortfarande var morgon, trots att klockan faktiskt var 11.30. musiken som spelades, tyst, men hörbart, var jazz; "detta blir en bra dag!". kaffet smakade precis så som kaffet ska smaka då man är här i san fransisco. och bageln smakade ännu bättre.

jag såg i ögonvrån hur gubben vid bordet sidan om sorterade skräpet han hade framför sig. han tittade snabbt på soptunnorna, plastet skall slängas för sig och pappret skall slängas i en annan behållare. han sorterade om skräpet och gick fram och kastade det. var sak i sin soptunna. smidigt. varför gör inte alla så?

"does it taste like berries? does it taste like chocolate? does it taste like wood? does it taste like cinnamon?" she questioned.

"it taste like home." he replied.

"what do you do when you're here?"

"sip, linger, daydream, talk, meet, sit, work, think, be."

dörren öppnas och en mörk kille kommer in. han har på sig en knallgul t-shirt, hans armar är tatuerade och "gubbakepsen" är lite på sne. han stannar till, höjer blicken, ser lite orolig ut, men sedan brister hans ansikte ut i världens störta leende. han går med snabba steg fram till en annan kille som är lite äldre, lite smalare och liter mer... försiktig? som de har väntat. väntat och längtat efter att få känna varandras armar om varandra. äntligen. deras dag kommer att bli en bra dag.

"vacation days, fall comes, playin hookey, the first page of a book, writing about it, moment alone, a gathering with friends, a cup, a sip, a sigh."

ett gäng på fyra tjejer kommer in genom dörren. de beställer det dem är sugna på dagen efter en partykväll. de pratar i mun på varandra. de skrattar. de vill berätta allt som hände under kvällen för hela världen, men de behåller hemligheterna för sig själva. världens bästa kompisar. det blir en snabb fika för damerna, jag tror att dem ska iväg och shoppa.

jag och anna då? vi sitter med vårt kaffe och suger in allt som san fransisco har att erbjuda kl 11.40 en lördagsmorgon. vi börjar prata om att vädret här känns som det svenska höstvädret. och jag börjar få hemlängtan. inte för att jag inte vill vara här, utan för att jag längtar hem till hösten. jag vill hem till alla mysiga filmkvällar då man har levande ljus överallt, till alla mysiga chailatte-fikor med världens bästa kompisar. till höstgarderoben som måste fyllas på och till höstlöven som faller från träden. jag vill hem och lära känna de människor som jag inte riktigt känner än. och sen så längtar jag efter min robin också.

men alltså... folk läser ju uppenbarligen det jag skriver. kommentera för tusan!

mrs. backpacker.

jag tänkte skriva litta granna om vår 12-timmars resa som backpacker. den var hemsk. vi tog på oss sköna kläder (skabbiga kläder enligt anna, men jag njöt av att ha mina på mig). jag tog på mig ett par leggings som inte trycker på magen och min gröna favorittröja. vi tog taxi till bussstationen "grey hound ststion" där vi skulle vänta på bussen i en timme. det blev inte en timme... utan det blev två och en halv timme. där satt vi på golvet som alla andra backpackers, jag försökte sova i fem minuter med min papperskasse som huvudkudde. det gick inte. istället satte jag mig på en bänk och tittade ut över folkhavet. alltså jag älskar att studera männniskor! folk låg och sov till höger och vänster, ungar sprang och lekte och världens tuffaste man stod och gullade med sin hundvalp. helt fantastiskt! vi bad en karl mitt emot oss att föreviga att vi faktiskt har backpackat. han kan va varit världens sämsta fotograf.

anna somnade.

(det går inte att vända rätt bilderna.)

jag somnade och började dregla. trodde annapanna... LURAD!

detta var vad jag hade ögonen på under bussresan. tur att jag somnade fort.

sen var vi, efter en tröttsam bussresa, framme i San Fransisco.

jag gillar detta stället redan.

over and out.