en varm sommarmorgon. jag kliver ur bilen, uniformen är fortfarande på. bytade inte om på jobbet, för trött. det blev en lugn natt med många kaffepauser. "ska du inte stänga rutorna? det finns gott om tjuvar här i landskrona. och att göra inbrott i en bil som tillhör en väktare skrämmer inte dom, vettu." jag svarar med ett leende. han räddade nyss min bilstereo. "tack!".
morgon, middag, kväll. han sitter alltid på front row. på balkongen ut mot vägen. han är gammal och grå, men han har alltid ett leende på läpparna. och han säger alltid hej till mig. oavsett hur många gånger jag passerar hans balkong per dag. han vaknar alltid tidigare än mig, även om jag börjar jobba kl06. "ska du jobba nu igen!?" och han sitter där när jag kommer hem. "gick det bra att jobba idag?". samtalen blir alltid korta.
en dag handlade jag jordgubbar. dom största röda jag kunde hitta. jag köpte två liter och tänkte att gubben på balkongen kanske ville ha. "dom ser goa och fina ut! men du förtjänar dem bättre än jag...", sa han till mig. jag tänkte inte mer på det. detta var förra sommaren.
nu i sommras så såg jag honom bara ett fåtal gånger. men vi sa, som alltid, hej till varandra. en dag så upptäckte jag på riktigt att han inte satt där ute på balkongen mer. vart hade han tagit vägen? varenda gång jag gick förbi hans fönster så försökte jag kika in. och genom rullgardinerna såg jag hur hans blommor bara blev ledsnare och ledsnare.
flyttgubbarna tog hand om hans saker. och nya saker placerades på ställen i lägenheten där det tidigare funnits äldre, dyrbarare saker. det enda men ser nu är IKEA. fint, absolut... men opersonligt. tavlan som man ser nu när man går utanför fönstret har man sett 1000 gånger tidigare. oljemålningen som hängde där innan, vart tog den vägen?
jag hoppas att hans film fick ett lyckligt slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar