om och om och om igen.

jag sitter och lyssnar på Muse. samma sång, om och om och om igen. jag kan sitta här och skriva i 20 minuter, sedan måste jag återgå till ett viktigt samtal via msn. eller viktigt och viktigt. ingenting är viktigt just nu. låten som spelades på repeat innan var "if you're not the one"- Daniel Bedingfield. om och om och om igen. givetvis sitter jag och läser samma mail om och om och om igen och jag kollar på samma facebook-sida och tårarna bara rinner. hur i helvete kan något gå så jävla fel så att man dör när man kör in i en jävla lyktstolpe!?! jag och martin hade... vi hade planer. sen om det mest var snack eller om vi verkligen menade det, det får vi, jag, aldrig reda på. det är för sent för det. jag sitter här i sverige och har ingen som helst aning om vad som händer hemma i england. är han tillbaka på hemmaplan eller är han kvar i sydafrika? alla vänner och bekanta är lika förkrossade över det som hänt. hans familj är nära på bristningsgränsen. det värker i mitt hjärta när jag tänker på tracy, leah och luke. dem andra familjemedlemmarna har jag inte träffat. jag vet att jag bara just nu är en "flugskit"... men den killen som jag blev störtförälskad i är död. det är det jag sörjer. det är svårt att förklara.