gör ni det? känslan av att man vaknar med ett ryck. kinderna är blöta och hjärtat är brustet. man vänder på sig och funderar på vad som gick fel och varför han gjorde som han gjorde. gjorde jag fel? eller blir detta hans misstag som han senare kommer att ångra? underläppen darrar och klumpen i halsen infinner sig fortfarande. jag kan inte svälja. jag kan inte riktigt tänka. vad hände? varför ligger jag här när jag precis stod i köket. och hans vänner, vart tog de vägen? och den onda grannen? människorna som jag inte känner, dem som skrattade åt mig? "detta är tredje gången på två månader. det är inte värt att kämpa för..." han är röd på kinderna, rouge? han sminkar väl inte sig, eller gör han? och den svarta skinnjackan, fyfan vad fin du är. och lägenheten var ju min, men ändå inte... det var någon annans inredning. sen... SEN börjar hjärnan komma ikapp med verkligheten och man inser att "det var bara en dröm". DET VAR BARA EN DRÖM! det var dem 10 längsta sekunderna i mitt liv. han är bara ett samtal bort. fingrarna är än inte överens med hjärnan och jag slår fel nummer tre gånger. bara ett samtal bort.
ja, jag somnade om igen och påbörjade en fin dröm... fortsättningen hoppas jag få se mer av. förhoppningsvis inatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar