morgonstund är lika med kaffestund. iallafall för kvinnorna i familjen roos. det är sammalika när man befinner sig utomlands. hemma i sverige så sätter mamma på kaffet, det första hon gör när hon slår upp dem blå (eller gröna?). hon är som djävulen själv innan den första klunken av morgonkaffet har runnit nerför hennes "natta-torra" strupe.

själv så hoppade jag (och anna) i kläderna och begav mig till starbucks som ligger precis runt hörnet. "I would like to have a vanilla latte and a bagel with cremé cheese, please." inne på starbucks var det lungt, nästan som att det fortfarande var morgon, trots att klockan faktiskt var 11.30. musiken som spelades, tyst, men hörbart, var jazz; "detta blir en bra dag!". kaffet smakade precis så som kaffet ska smaka då man är här i san fransisco. och bageln smakade ännu bättre.

jag såg i ögonvrån hur gubben vid bordet sidan om sorterade skräpet han hade framför sig. han tittade snabbt på soptunnorna, plastet skall slängas för sig och pappret skall slängas i en annan behållare. han sorterade om skräpet och gick fram och kastade det. var sak i sin soptunna. smidigt. varför gör inte alla så?

"does it taste like berries? does it taste like chocolate? does it taste like wood? does it taste like cinnamon?" she questioned.

"it taste like home." he replied.

"what do you do when you're here?"

"sip, linger, daydream, talk, meet, sit, work, think, be."

dörren öppnas och en mörk kille kommer in. han har på sig en knallgul t-shirt, hans armar är tatuerade och "gubbakepsen" är lite på sne. han stannar till, höjer blicken, ser lite orolig ut, men sedan brister hans ansikte ut i världens störta leende. han går med snabba steg fram till en annan kille som är lite äldre, lite smalare och liter mer... försiktig? som de har väntat. väntat och längtat efter att få känna varandras armar om varandra. äntligen. deras dag kommer att bli en bra dag.

"vacation days, fall comes, playin hookey, the first page of a book, writing about it, moment alone, a gathering with friends, a cup, a sip, a sigh."

ett gäng på fyra tjejer kommer in genom dörren. de beställer det dem är sugna på dagen efter en partykväll. de pratar i mun på varandra. de skrattar. de vill berätta allt som hände under kvällen för hela världen, men de behåller hemligheterna för sig själva. världens bästa kompisar. det blir en snabb fika för damerna, jag tror att dem ska iväg och shoppa.

jag och anna då? vi sitter med vårt kaffe och suger in allt som san fransisco har att erbjuda kl 11.40 en lördagsmorgon. vi börjar prata om att vädret här känns som det svenska höstvädret. och jag börjar få hemlängtan. inte för att jag inte vill vara här, utan för att jag längtar hem till hösten. jag vill hem till alla mysiga filmkvällar då man har levande ljus överallt, till alla mysiga chailatte-fikor med världens bästa kompisar. till höstgarderoben som måste fyllas på och till höstlöven som faller från träden. jag vill hem och lära känna de människor som jag inte riktigt känner än. och sen så längtar jag efter min robin också.